Detta blir lite av fortsättning på inlägget kring ”en kropp, fysiskt och psykiskt”. Ni som inte läst det, får gärna göra det.
Jag har kommit in i en period där mitt psykiska styrt en hel del. Jag har känt mig nere och jag tror det handlar mycket om omedvetna tankar. Alltså tankar man själv inte riktigt vet att man tänker.
Men jag har ju även tankar som jag är medveten om. Speciellt kring att skaffa barn, den längtan finns. Även när jag då har tex en jobbig kväll, så ä det ju så mycket svårare för mig att över äta något, sprutan jag går på gör att jag kan bli enormt illamående, få ont i magen, problem med magen osv.. Så när jag egentligen kring vanan att hetsäta så måste jag finna en annan väg och den är inte enkel. Så jag har isolerat mig en hel del.
Jag var på sysselsättningen i onsdags förra veckan, sen träffade jag ju syrran på fredagen och lördagen. Men sen har jag knappt varit ute… Jag har varit i affären och även varit inom sysselsättningen. Som igår tex, då jag misstänkte att min fina vän Emma jobbade, vilket hon gjorde. Även finaste M jobbade. Så jag fick kramar och jag kände att jag mådde så bra av dem kramarna och att få prata lite.
Så det är dags att försöka bryta det och försöka komma tillbaka i lugn och ro på Måndag. Håll tummarna!
Sen ska jag försöka åka till syrran och hennes familj med. Allt påverkar kroppen. För när man isolerar sig så klarar kroppen inte av samma som den brukar orka med både fysiskt och psykiskt. Det tar sin tid, men man klarar det till slut. Men det är kämpigt just nu.
Resan ska fortsätta och mot mina mål!
Dom där omedvetna jobbiga tankarna som pluppar upp lite nu och då är oerhört jobbiga att dras med. Dom kommer alltid smygandes när man minst anar det, sen så är det svårt att bli av med dom. Men försök att göra sånt som känns bra för dig, försök att tänka bort dom jobbiga tankarna så kommer det kännas bättre.
Jag lider med dig, och hoppas att du kan få hjälp med de värsta tankarna. Jag tror att medvetenheten att tankarna finns är ett stort steg åt rätt håll… Jag har lärt mig att försöka le i 20 sekunder när man är ledsen, det ger hjärnan en liten knäpp. Eller att man ska försöka hålla i något riktigt kallt, en isbit tex, när man inte en skuta älta något. Det kanske inte alltid hjälper, men hjälper det nån gång så är det ju bra. Ta hand om dig och umgås med de som du mår bra av! ❤️
Det psykiska styr en hel del sin vardag. Är det på en bra nivå. Då känner jag mig typ fri & för det jag vill göra. Men r det på en dålig nivå, psykiska. Då är varje grej. Tillomed det som är roligt kämpigt att ta sig iväg på.
Trevligt att du träffa din syster.
Så är det man funkar med visa folk på jobbet & visa inte. När inte dem favo är på jobbet. Så känns det. Men kul att dina favoriter var på din sysselsättning 🙂.
Ha en bra dag! 🌺
Känner igen detta. Tycker det är starkt av dig att våga berätta att livet med psykisk ohälsa påverkar allt i livet. Att resan inte är en rak linje. Ibland kan jag känna att det största steget kan vara att ta sig utanför lägenheten eller dörren. Gör man det så går allt av bara farten, i alla fall för mig. Fortsätt kämpa, jag vet att du kommer fixa detta…